Sommarens insikt

Mycket känslor nu...

mycket tankar nu...

mycket saknad nu...

och många, många minnen som kommer till mig.

Tänk för jag har växt upp.

Jag är alltså på ett såntdära äckeldjuphumör.

För 10 somrar sen entrade jag vikbolandsspelets scen för första gången. Jag hade en rödrutig klänning med rosett bak, flätor och inga skor på fötterna. Nästan alla barn var barfota. Vi var många barn och vi gick alla in för våra uppgifter. Första akten: Hoppa rep till höger på scen. (men vi fick absolut inte låta något)

Andra akten: In på scen och sitta o lyssna under en sång, sen ut och inte komma in igen förens slutsången. Då stående längst fram, 100% koll på dans och text och lyckan var total.

Åren har gått, jag har växt upp med vikbolandsspelen. Ett litet kliv varje år, observerat andra och lärt mig själv. Aldrig tyckt de varit tråkigt, bara älskat och njutit. Jag är inte klar, jag är inte klar på långa vägar. Jag har exakt samma lust och längtan som när jag sprang in i applådtacket i min rödrutiga klännig och flätor. Jag vill fortfarande inget hellre än att leva i de ögonblicket för alltid.

Tänk om jag hade vetat när jag var 9år att 10 somrar senare skulle jag stå på en helt annan scen med ett helt annat gäng. Tänk om jag hade vetat att jag skulle få sjunga en kärleksduett och att jag skulle få chansen att jobba med de proffsigaste amatör-aktörerna i Norrköping. Det var ju en dröm :)

Jag ser fram emot de kommande 10åren :)

Jag är så nöjd med att jag har hittat min grej i livet, det är inte alla som har.