Dagarna är inga problem egentligen, då håller jag fokus och kan uppskatta livet. Mitt fina lilla liv med allt i det. Men nätterna, när hjärnan borde sova -då snurrar det i en jäkla fart. Då ser jag pusselbitarna som saknas. Men mitt liv, mitt pussel är metodiskt. Jag börjar med kanterna och fyller succesivt på. Inga hörn får saknas men ändå är innehållet en stor yta redo att fyllas. Men jag har inget tålamod. Pusslet blir aldrig klart, för jag vågar inte chansa, ni vet sätta ihop bitar utan att vara 100% säker att de fungerar.Lördag klockan 11.18 och jag börjar göra livsliknelser med pussel. Dagen i övrigt ska inte vara såhär. Jag ska få piffa till mig och sen vidare på Linns födelsedagskalas.
Har en jättebra låt i huvudet och kroppen, varenda rad i den låten sätter ord på det som händer i huvudet. ALLT! O ibland stämmer den bättre än annars, för så är ju mitt liv -mycket eller lite!
" Can't fight this feeling anymore..." fast nu kan jag nog det en stund till
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar