Tror jag har hamnat i en prövningarnas tid. Min älskade lilla farmor lämnade oss imorse. En tapper liten gumma, som så sent för ett år sen bodde hemma i Skälläng utan hemtjänst av något slag. Det sista året har varit turbulent, men om man bortser från de sista så har hon levt ett fantastiskt liv de sista åren (o innan oxå såklart). Det är ändå (efter omständighetern) så himla lyckligt allting. Det blev inte en längre plåga, jag har ett gott sista minne. Det jobbiga är allt annat, faktumet att hon är borta såklart. Men oxå de att jag är så långt bort, mats, mamma och pappa har varandra och har bearbetat det här ett tag.
Mamma fyller år imorgon, nästa helg skulle det varit fest, men den är nu inställd. Sen har det under dagen vallat upp massor av andra ångestfulla känslor och tårar. När ögonen redan är fuktiga så är det lätt som en plätt att må dåligt över annat. Tex, ångesten över lektionerna jag ska hålla imorn. Jag har inte orkat vara kreativ, jag har inte kommit på ett skit. Men jag kommer ta igenom dagen, veckan... det må vara en prövningarnas tid med hemlängtan och annan diverse vuxen/känslo ångest.
På fredag åker jag iallafall hem till mitt vackra Rönö. Då får jag träffa mor och far. På lördag firar vi mamma med middag på en resturang tsm med släkt. Känner verkligen att jag vill träffa alla nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar